Det kan vara irriterande och opraktiskt både för en själv och för omgivningen, men är egentligen ingenting att oroa sig för. Oftast handlar det om ett normalt åldrande där minnets, i likhet med övriga kroppsfunktioners, förmåga avtar när vi blir äldre.
Men det finns också personer som får onormala störningar av minnet. Det kan bero på någon sjukdom, och många sjukdomar går att bota. Därför är det alltid viktigt att söka läkare när man märker att något inte är som det ska med förmågan att minnas, koncentrera sig eller att fungera som vanligt i det dagliga livet.
Vid demenssjukdomar försämras minnet successivt. Bland personer över åttio år är demens en folksjukdom – en femtedel drabbas av demenssjukdom. Men å andra sidan blir de flesta aldrig dementa, inte ens i hög ålder. Många tror att demens tillhör det naturliga åldrandet. Det är fel! Rätt är att demens beror på sjukdomar och skador som drabbar hjärnan.
Tidiga tecken
När minnesfunktionen är störd kan det yttra sig på flera sätt. Att då och då glömma namn på vänner och bekanta, var man lagt saker eller att någon gång missa möten kan vara helt normalt men det kan också vara tidiga symtom på en demenssjukdom.
Om närminnet försämras onormalt mycket blir det problem i det dagliga livet. Man kommer inte ihåg vad man hade tänkt att göra och minns inte överenskommelser med andra. Det blir svårare att hitta rätt ord när man pratar och att hålla den röda tråden i ett samtal eller ett resonemang. Det kan hända att det är svårt att hitta till såväl nya ställen som välkända platser och bilkörningen kanske inte fungerar som förr.
Många besväras av att det känns svårt att besluta sig för saker och ting och det som tidigare varit intressant och roligt kan förefalla likgiltigt eller meningslöst.
Ärlighet varar längst
Det är besvärande när minnet sviker. Dels är det helt enkelt opraktiskt att inte komma ihåg överenskommelser och namn, vart man ska eller var man gjort av sina saker, dels är det pinsamt att upptäcka att man upprepar sig eller tappar tråden när man pratar med andra människor. Att bli nedstämd, arg och irriterad över det är inte konstigt.
Det är också naturligt att man försöker dölja att man är glömsk och att hitta på orsaker och undanflykter. Men det är sannolikt att familjen och omgivningen ändå märker att minnet inte fungerar som förr. Därför är det bättre att prata ut om saken så att man i stället kan hjälpas åt med problemen. Det är alltid bättre än att ensam bära eller fly sin oro.
Om du känner igen de här besvären och de har funnits i sex månader eller längre ska du söka läkare för råd och hjälp. Antingen för att få diagnos och behandling eller enbart för att få din oro stillad. Vare sig det gäller dig själv eller någon annan du bryr dig om.
Bidra till rätt diagnos
Du rekommenderas först söka din läkare på vårdcentralen, som gör en utredning av din glömska. Ibland måste denne remittera dig vidare till en demensspecialist. Den viktigaste delen i undersökningen är att du och någon av dina närmaste berättar hur det känns, vilka problem du har och när problemen började.
Läkaren ställer frågor och gör en vanlig kroppsundersökning. Tester av minnet och andra tänkande (kognitiva) funktioner görs av läkare, neuropsykolog eller arbetsterapeut. Det tas också blodprover för att utesluta kroppsliga sjukdomar som kan ge minnesstörning. Ofta behövs också en röntgen av hjärnan (datortomografi eller undersökning med magnetkamera), och ibland specialundersökningar som till exempel ryggvätskeprov eller blodflödesmätning i hjärnan.
Undersökningarna är enkla att utföra. Det finns inget enkelt test som kan ge rätt diagnos. Den måste ofta ställas med hjälp av det du och dina närmaste berättar om hur minnesproblemen började och hur de yttrar sig.
Söka hjälp lönar sig
Det lönar sig alltid att söka hjälp för problem med minnet. Kom ihåg att du har rätt till en noggrann läkarundersökning och annat som läkaren bedömer kan vara till hjälp. Även om sjukdomen inte kan botas finns det alltid något som kan göras för att du och din familj ska må bättre.
Det finns också mycket kunskap och erfarenhet om sjukdomar som ger glömska. Och att få information och tillgång till någon som lyssnar och förstår hur det känns är också värdefullt.
Primärvård och specialister i samspel
Inom svensk demensbasvård har primärvårdsläkarna och deras team (sjuksköterskor, arbetsterapeuter med flera) en viktig roll för att tidigt upptäcka symtom på minnesstörningar.
Vanligtvis har demenssjukdomar olika skeden där olika symtom
och problem framträder. Därför är det viktigt med en god samverkan mellan primärvård och specialistklinikerna. Många gånger kan diagnosen vara relativt enkel att ställa, medan problemen och svårigheterna kan komma senare. Yngre personer med minnesstörningar och andra demenssymtom är ofta mer komplicerade och måste kanske därför initialt ses av en specialist.